Godmorgon mina vänner :) Jag har inte mått så bra sista dagarna. Mår riktigt illa av antibiotikan och är trött som bara den. Men det är bara några dagar kvar med den nu.

Har hur som helst inte gjort så mycket, försökt vila så gott det går (med en vild liten 1 åring). Tog en snabb sväng till Mobilia igår på eftermiddagen. Massa rea, men tycker det är så jobbigt med alla människor. Bättre att kolla på nätet då istället.

Såg nu att det finns en ännu bättre rea på Odd Mollys egna sida och med fler färger. Så nu är jag lite skeptisk vilken färg jag ska välja (ska skicka tillbaka den från Boozt). Vad tycker ni? Lutar lite åt den grå nu..

Idag ringde barnmorskan och berättade en både bra och dålig grej. Den bra grejen är att hon hade skickat remiss för snitt (pga tidigare förlossningsskada) till kvinnokliniken och läkaren hade skickat tillbaka den och skrivit att de redan haft samtal med mig och att de kommer kalla mig till planering inför snitt under v 30-33.. min barnmorska sa att det verkar som att de redan godkänt snittet. Men är lite chockad att det gått så enkelt och undrar fortfarande om det verkligen är så..? Det kändes väldigt bra när jag var där sist och pratade med läkare. Det verkade som att snitt skulle bli aktuellt, men trodde inte det beviljades där och då. Men men, återstår att se.

Och till den mindre bra grejen. Har fortfarande kvar GBS i urinen och det är så pass att läkaren tyckte att jag skulle behandlas oavsett om jag har symptom eller inte. Jag har dock börjat få lite symptom igen de sista dagarna och har haft mer sammandragningar än förut. Känns skönt att de har sån koll på allt och att jag inte själv behöver göra något, känner mig väldigt trygg med barnmorskan och läkare (Curakliniken i Malmö, jätte bra!). Men hela GBS grejen skrämmer mig.. mycket. Är rädd för att få sammandragningar och att föda för tidigt (just nu är det ju livshotande), är rädd för att barnet ska smittas i magen eller vid födsel och bli allvarligt sjukt eller dö (även om det är ovanligt). Är rädd om barnet skulle bli sjukt, klara sig men få allvarliga men för livet. Är rädd för alla möjliga konsekvenser som det skulle kunna ge (ska inte rabbla upp alla här). Ja, min hjärna tänker alla möjliga katastroftankar nu. Och är rädd för att barnet tar skada av all antibiotika. Det brukar gå bra för de flesta med GBS (30 % av alla kvinnor är bärare), men när det påvisas även i urinen ökar risken. Och i de flesta fall påvisas det inte i urinen. Men det gör det i mitt fall och jag blir rädd. Men, de har mig som sagt under bevakning och allt som kan göras görs. Resten ligger inte i någons händer, det är upp till Gud, ödet eller vad man nu tror på. Kan i alla fall glädja mig åt att risken minskas just när man är under bevakning. De som de har gått illa för har inte alls vetat om att de haft GBS. Tack och lov för min underbara barnmorska som skickade iväg urinprovet trots att jag själv sa att symptomen var så små att jag inte visste ens om jag inbillade mig. Tack bästa barnmorska!

Dubbel dos den här gången, hoppas det hjälper! 

Efter lunch och vila begav vi oss ut och promenerade. Himla mysigt väder idag och lagom varmt. Jag orkar verkligen inte med värme just nu för det känns redan som att jag brinner inifrån. Alltså ibland känns det som att jag är den enda gravida som har ALLA tvåtusen symptom som man kan ha. Eller är jag den enda som säger hur jag känner?! Jaja, jag kanske bara är gnällig. Men känns ju bättre att ventilera lite. Jobbigt nog att redan vara gravid och så ska man dessutom inte klaga heller. Typiskt.

Hur som helst. När vi kom hem lagade jag middag och sen kollade vi på Game of Thrones (sjukt bra sista avsnitt). Jag är helt överansträngd i hela bäckenbotten nu och har rätt ont så ligger i soffan sen dess. Men ska strax lägga mig. 

Kommer dela med mig av en del snabba vardagsbilder på snapchat så lägg till mig där :) Mitt användarnamn är jojoadayinalife. Älskar snapchat! Önskar fler använde det.