A moment in oblivion

Vilken måndag! Vaknade under natten inte mindre än tre gånger av att barnen inte kunde sova. Isolde kröp ner i vår säng, men sen vaknade Gabriel kort därefter och ville också sova med oss. Jag har inget emot att barnen sover med oss - men fyra i sängen, that’s a fucking crowd. Nästintill omöjligt att sova när man knappt får plats. Så jag kröp ner i hans lilla barnsäng bredvid honom och låg där tills han somnade. Det resulterade i att jag var vaken två timmar mitt i natten (svårt att somna om) och har sjukt ont i ryggen idag. Men jag var pigg på jobb konstigt nog.

Finns nog ingen som gillar lilla matbutiken på Ikea så mycket som jag haha

Efter jobbet stack vi till Ikea och bytte skrivbordet. Bara jag och Juan. Svärmor stannade med barnen. Omfg vilken skillnad att gå och fixa grejer själva. Vi har alltid barnen med oss överallt, så kontrasten blir stor de enstaka gånger vi varit själva. Och helt plötsligt kändes jag och Juan som de ungar vi var innan vi fick barnen. Fick en sån sjuk känslan av overklighet. Did all this really happen?! Vi skaffade barn!! Vi är en familj. Vi är vuxna, vi är de ansvariga. Det var typ precis NYSS vi var ungar själv. Så fort vi kom hem var det in i verkligheten igen, men den bästa verkligheten som finns. Som jag hade saknat ungarna! De blev jätte glada över lite små saker som vi köpte till deras rum. Deras glädje är det bästa som finns.

Gillar