Akuten

Kvällen slutade på akuten. Juan skar sig rätt djupt i fingret, det slutade inte blöda och såg ut att behövas sys, så vi blev tvungna att åka in.

Det var lite komiskt, men när vi väl kom dit kände vi båda att det kändes som värsta egentiden. Hur sjukt är inte det, när ett fucking akuten besök känns som egen tid?! Vi skämtade om att det var det närmsta till en date de senaste åren. Vi har inte varit utan barnen tillsammans sen barnen föddes (mer än hemma då när de sover). Jag vet vad de flesta av er tycker om det, men varken barnen eller jag har varit redo för det förut. Men det är klart, det är inte direkt optimalt i ett förhållande kan jag medge nu så här i efterhand.

Imorgon börjar Isoldes inskolning. Gabriel ser verkligen fram emot det och Isolde tror jag kommer bli helnöjd. Ska bli spännande att se hur det går.. Jag är en aning nervös.

Gillar