Aldrig blir man så dömd som när man blir mamma

En av de jobbigaste sakerna med att få barn är den konstanta pressen och stressen från omgivningen. Press och stress på alla sätt och vis. Helt plötsligt känns det som man är under ett mikroskop och samtidigt har en massa skyldigheter. Som att man har blivit någon slags offentlig människa som det är okej att diskutera och granska in i minsta detalj, fast man egentligen bara är en helt vanlig privatperson som har rätt till sitt egna privatliv.

Från stunden man blir gravid blir man dömd. Förr eller senare börjar det diskuteras om allt som rör mamma/barn/förälder. Uppfostran, kläder, mat, sömn, amning, sexlivet efter förlossning.. you namn it. Det finns tydligen ingen fråga som är för personlig att ställa till en mamma. Man skulle kunna tro att man säger ifrån sig rätten till ett privatliv i stunden man får barn. Och frågorna är sällan ställda av ett genuint intresse. Ofta ligger det bakom en kommentar, en pik, ett motargument.

Och den ständiga pressen och stressen kring att allt ska gå FORT (annars suger man tydligen som förälder). Gärna redan när barnet är några månader gammalt. "Slutat amma än? Fortfarande blöja? Äter hela måltider? Sover hela nätter? Kan vi inte få passa? (Vem bryr sig att varken mamma eller barn inte är redo, alla ska ju få gulla för det har man minsann rätt till!). Inte? Varför? Du kanske skulle göra så här.. Mina barn gjorde alltid/aldrig så..". Ja, ni känner nog igen det. Men herregud, låt mig/oss få ANDAS! Man är hög på hormoner, känsligare än känsligast, tröttare än tröttast och det känns som man nyss kom hem från BB trots att tiden går.. Låt en få komma in i det nya livet, smälta allt, anknyta.. bara andas.. och njuta (om man kan det, för det är heller inte alltid en självklarhet). Respektera vad en nybliven mamma går genom och vad ett litet barn behöver.

Mer eller mindre sängliggandes efter en hemsk förlossning med Gabriel. En av de tuffaste perioderna i mitt liv.. nybliven mamma, förlossningskaddad, ett barn efter ett änglabarn, en enorm kärlek och oro, hormoner så jag inte ens kan förklara det..

Gillar