Att lita på någon

Jag tänker mycket på det här med att lita på folk. På hur mycket man kan anförtro sig till andra. Hur väl man bör känna någon för att kunna lita. Jag har en tendens till att i stunden tro det bästa om människor (annars är jag en aning misstänksam av mig). Det tar mig tid för det mesta att överlag bli bekväm med nya personer, men om jag känner samhörighet med någon, även om det är första gången vi träffas, kan jag öppna upp mig och lita (blint). Om jag i stunden känner den där känslan av genuinitet hos någon. Jag vill tro att det är en fin egenskap hos mig. Och att jag är intuitiv (?). Jag vill egentligen inte förändra det. Men det gör mig också väldigt sårbar. För ibland har jag anförtrott mig till fel personer. Jag är en sån person att det som jag pratar om med någon, det stannar mellan oss. Jag kommer aldrig aldrig att skvallra om det och jag kommer aldrig att döma. Jag är öppen med mycket av mitt eget shit, men aldrig om det rör någon annan. Jag har sagt det förut, men att vara genuin är det jag värderar i en vänskap. Och jag värderar vänskap extremt högt. Men tyvärr har jag förstått att alla inte är så. Är jag naiv? Borde jag bara hålla mig till att enbart lita på mina närmsta? Det är svårt det här med tillit.

Gillar