Jag har helt och hållet släppt allt det där med trender. Jag känner mig förbi den tiden och jag känner mig nästan för gammal för sånt. För något år sen kändes det som att jag klev över tröskeln från tjej till kvinna och jag känner mig faktisk vuxen. Vuxen på riktigt. I mitt huvud känner jag mig inte alls hemma längre i trendiga plagg, det är inte jag längre. Min garderob består mest av klassiskt, kvinnligt, stilrent och elegant.. sånt som alltid funkar genom alla år. Inget färgglatt (mer än rött, om det nu räknas som färgglatt) och inga mönster, jättefint på andra, men jag trivs inte alls i det.

Jag unnade mig ett par nya klackar från Gant som är på väg (samma som de cognac färgade som jag har, så sköna) och sen letar jag efter en ny kappa. Är sugen på grått, men vet inte om det är mer till våren?

Nu kommer jag nog skriva ett alldeles för personligt inlägg igen.. men men, jag är som jag är och jag kan inte hålla mig haha

Jag vet inte var jag har varit de två sista åren. Dimman har varit alldeles för tät, jag har knappt kunnat se. Att gå från sambolivet till att bli familj var en enorm omställning, jag förstår det nu.. och småbarnslivet har varit intensivt. Jag vet att det låter sjukt, men emellanåt har jag knappt kunnat minnas mig och Juan, hur vi var innan barnen. Hur mycket jag än försökte att komma ihåg, var det som att jag försökte titta genom ett frostat glas där knappt något gått att se.

All denna tid hemma (pga corona), all denna tid med familjen och det faktum att saker flyter på lite lättare nu med något äldre barn, har fått allt att klarna lite. Och jag har den sjukaste känslan inombords.. det känns som att jag har hittat hem igen. Jag har alltid varit hemma så klart, men mentalt har det känts som att dimman har skapat någon slags bubbla där jag varken vetat ut eller in. Där jag har känt mig frånkopplad. Jag vet att jag har skrivit det förut, att bubblan var spräckt, men det var nog mer önsketänk än verklighet. Men nu.. nu känner jag det på riktigt, genom hela hjärtat och själen. Hela vårt gamla liv, allt vi hade och kände har återvänt, nästan som att vi har backat i tiden, men tagit med oss barnen och våra nya erfarenheter dit. Det känns så bra.

Jag och Juan har pratat mycket om detta och han är helt okej att jag skriver om det (och han har ju också gått genom allt på sitt sätt). Anledningen till att jag vill skriva om det är för att jag tror att det är mer än vanligt att man går genom en kris i relationen när man är mitt i småbarnsåren. Man går från det roliga lättsamma sambolivet, till småbarnslivet med sömnlösa nätter, skrikande barn och noll tid för varandra istället. Det är en tuff omställning som inte går att förbereda sig på. Man testats som människor i pressade lägen och allt kommer upp till ytan. Det är så många som går isär under småbarnsåren.. men småbarnsåren tar slut förr eller senare. Jag tror därför att vi behöver prata om det tuffa också, kanske blir det lite lättare att ta sig genom det då.

Självklart går inte allt att lösa och ibland är det bättre att gå skilda vägar (no judgement), jag skriver bara hur jag har upplevt det i vårt fall :)

Har gjort vid och uppdaterat min sida lite. Det går lite sakta och trögt, men det kommer. Det är MYCKET mer att fixa. Jag ska börja blogga mer aktivt där vad det gäller adhd, det är där jag kommer publicera den typen av inlägg främst.

Det kommer inte bara vara informativa inlägg, utan det kommer bli mer av en mix mellan det och personligt, det blir bättre så. Successivt är tanken att det ska bli en informativ hemsida med en tillhörande blogg med varierande inlägg. Kanske med ett tillhörande forum.. vi får se. Lite trista inlägg till en början nu, men det kommer växa fram och bli bättre. Det tar alltid lite tid att känna sig in i en ny sida/blogg, men snart kommer jag få rätt feeling för det hela.

Problematiken i att skapa den här typen av sida är att det är enormt tidskrävande. Jag hade kunna skriva hela dagarna från morgon till kväll. Jag älskar det! Och jag älskar att få vara kreativ och skapa. Det är min grej. Men jag har knappt någon tid över.

Här kommer ni till sidan adhdvuxen.se