Date cancelled - ångest

Kunde inte alls sova inatt. Hade sån ångest över det med Gabriel. Han vaknade dessutom av och till hela natten och var ledsen (han hade inte ont). Har något hänt under dagen, vet jag att han kommer ”gå genom” det under natten. Jag hade sån ångest över hans tand, men inte bara det. Det triggade tankarna till en helt annan nivå, har ångest över allt möjligt nu som kan hända. Fucking bilder hoppar upp i huvudet på hemska saker som kan ske. Ju mer jag försöker träng bort de, ju mer kommer de. Jag är utbildad inom området och vet att det är motsatsen till vad man ska göra med tvångstankar, men ändå kan jag inte själv fixa det. Händelsen igår gjorde mig påmind om hur lätt olyckor händer och hur lite kontroll vi har över de. Men ologiskt nog gör ångesten att man vill inget annat än att försöka kontrollera det. Inget får någonsin hända mina barn. Men jag vet att det som man tänker händer bara andra, kan lika gärna hända en själv.

När Gabriel föddes fick jag en sjuk oro. Jag hade andningslarm på honom och ställde in larmet på mobilen på natten för att kolla till honom mellan amningarna också. Jag la mig med en sjuk ångest varje kväll (grät mig till sömns) och viskade till honom hur mycket jag älskade honom, utifall att något skulle hända under natten. Det var som att jag tog farväl av honom, bara utifall. Hur sjukt är inte det. Men så verkligt var det i mitt huvud att något kunde hända honom. Jag kan inte förklara hur jobbigt det var att leva med den ångesten. Efter Nathaniel (min änglason) kändes det som allt kunde hända. Det var min verklighet. Jag har jobbat mycket på ångesten/oron och det är bättre, men ibland triggar vissa saker igång det och den kommer i 180 utan att jag ens hinner reflektera. Nu är ett av de tillfällena.

Hur som helst. Jag sov typ inte alls i natt. Så fort jag somnade vaknade jag av ångesten. Just nu vill jag bara ställa in allt. Hela helgen. Dejten. Födelsedagens middagen imorgon. Vill bara vara med barnen och aldrig lämna de. Men jag vet att det inte går. Vår date ställer vi in idag för att jag mår inte så bra och kan inte alls fokusera mig nu, men imorgon ska jag försöka ”rycka upp mig”. Hatar det jävla uttrycket. Men jag ska.

Stolt kille över sina tatueringar.

Gillar