En konversation

Jag bara måste berätta om detta. Vet ni vad jag älskar. Jag älskar människor som delar med sig av sina ”life storys”. Jag älskar att höra om folks erfarenheter. Jag älskar att höra folks insikter. Det inspirerar mig. Kloka människor överlag inspirerar mig. Med kloka menar jag inte smart-smarta människor (dem gillar vi inte haha skämtar så klart). Jag skiter i vad folk har på papper. Jag menar kloka som i folk som tänker. Om livet. Om allt. Som reflekterar.

I alla fall jag tog taxi till julfesten här om dagen. Började prata med taxichauffören och på den lilla bit hann jag höra hans story (blev en naturlig konversation, inget han bara slängde ut, han fick höra en del av min också haha). Jag är mycket bättre på konversationer one-on-one. I alla fall. Han var en operasångare. Från Iran, men uppvuxen i Bulgarien. Sen hade han bott runt om i Europa. Men han hade svårt att få jobb. Han sökte nu jobb som estetisk lärare. I alla fall, han hade en sån fin inställning till livet. Han var så ödmjuk. Han var inte alls bitter. Han uppskattade livet även om hans drömmar inte hade uppfyllts. Det gav mig insikt i en del saker. Det går inte riktigt att återberätta konversationen med känslan från där och då, men det var ett så fint samtal på en så ödmjuk och jordnära nivå. Så genuint.

Jag värderar samtal med människor högt. Det spelar ingen roll vem det är eller hur mycket vi känner varandra. Är det inte häftigt, hur man bara kan möta någon, prata en stund och bara få en så jordnära känsla, bara känna någon form av samhörighet trots att man är helt olika individer? Eller så är människor inte så olika ändå. Det är bara det yttre som skiljer sig, men inombords (inte själva personligheten, utan människan bakom allt), den kanske är samma? Låter jag för flummig nu haha Jag kan tänka hur mycket som helst på sånt här. Aja, jag ville bara berätta detta. Det fastnade i min hjärna.

Morgon med frukost i soffan. Barnen tittar på Kalle Anka. Känslan här och nu är underbar

Gillar