Flashback

Hej 😊 En stund för mig själv. Äntligen. Ett par jobbiga dagar, men så är det ibland. Rätt som det är kommer ett par bra dagar istället. Man får tänka så.

Igår blev det en promenad bort mot Lindängen. Där träffade vi svärmor på Stora Lekan så barnen fick leka av sig. Efter det promenerade vi mot Video Livsen för att köpa glass och vatten. Jag är då och då i Lindängen, men bara bort mot svärmors håll. Jag har inte gått på väldigt många år bland husen där jag bodde, där jag växte upp. När vi vandrade genom området och gick genom min gamla gård.. jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, men det var som jag backade tillbaka mentalt till ett helt annat liv. Ett liv som kändes så fruktansvärt jobbig som jag längtade dag och natt att ta mig ifrån. Min högsta dröm då var att flytta hemifrån. Då kändes det som en evighet, som att tiden aldrig skulle komma dit. Jag och tid alltså, vi kommer aldrig överens. Jag mådde väldigt dåligt av att bo hemma, jag hade extrem ångest och jag visste inget annat sätt än att ta ut det över mig själv. Man är inte snäll mot sig själv när man mår dåligt.

Barnen på Nya Lekan. Juni har börjat leka och utforska lite på lekplatser nu också. Tänk att hon förra året vid denna tidpunkt var en spädis, helt sjukt!

Min gamla port. Såklart alltid en ruta sönder. Undrar om den dörren någonsin var hel.

Mitt gamla rum. När jag minns det så dyker en bild av svart bara upp i mitt huvud.

Jag och barnen. Fråga mig inte varför jag klätt mig som en gammal morsa 😂

Gillar