Flexibilitet när man fostrar barn för andra gången

Igår ville Izzy inte somna på kvällen, hon var HELT pigg, så istället satte jag henne i matstolen och började laga en sen middag till mig och Juan. Jag har märkt en sak, att den här second time around är jag betydligt mycket mer avslappnad och flexibel. Rutiner ÄR viktigt, barnet mår bäst då och jag med för den delen. MEN rutiner är heller inget som man kan tvinga fram, det tar tid och det är ingen idé att stressa över det. Det blir bra fel då.

När Gabbe var bebis kände jag en enorm frustration när rutinerna knasade. Kanske för att jag inte hade ett större helhets perspektiv då, som jag har nu. Nu vet jag att allt löser sig med tiden och alla perioder passerar förr eller senare. Hur jag har t ex nattat honom när han var ett par månader spelar verkligen ingen roll för hur det är nu. Men då försökte jag hålla rutinerna alltid och det var viktigt hur det gjordes. Som exempel, nattningen - exakt kl 19 skulle Gabbe sova och exakt på samma sätt skulle han nattas varje dag. Jag blev frustrerad om det inte blev "rätt", tänkte hela tiden på vad det var jag gjorde fel och fick smått panik över det. Så klart försöker jag ha rutiner med Izzy också, MEN jag vet att det inte alltid går och jag vet att det bara är jag som kommer må dåligt över att stressa över något som ändå inte alltid går. Jag försöker natta henne tidigt, för sömnen är viktig (oftast 19), men om hon somnar i min famn eller i vagnen eller i vår säng eller sin egen - det spelar faktiskt inte så stor roll. Hon är ju faktiskt en bebis och med tiden löser sig allt. Och blir det som igår att hon inte somnar 19 - fine, vi lagar middag istället typ. Antagligen en jobbig dag dagen efter, men vad ska man göra - det är så det är med bebisar. Det är redan hard enough med bebislivet, lika bra att inte komplicera det mer än vad som behövs. Men så klart, det är alltid lätt att vara efterklok.

Blev mozzarella, tomat och basilika fyllda kycklingfiléer med pestopasta. Telefonen dog då detta var den enda bilden jag hann ta Sjukt gott blev det i alla fall!

Gillar