Födelsedag & det börjar se klart ut

Godmorgon! Det har varit fullt upp här. Fixat och firat Gabriels födelsedag. I år firade vi honom hemma med tårta och presenter och sen till helgen ska han firas med sin bästa vän. Det var hans eget önskemål att fira med sina två bästa vänner (men den ena pojken är bortrest). Jag har frågat honom flera gånger om han inte vill ha ett kalas med några fler, men han säger bestämt nej. Till slut tröttnade han och sa "mamma, Alfons säger att man inte behöver bjuda många". Sant det. Tror ibland vi föräldrar tänker så mycket på hur saker bör vara (enligt andra), men istället bör man lyssna på barnen. Alla barn gillar inte kalas med många. Det gjorde inte jag själv i den ålder. Hade nog hellre dött än att ha ett kalas med många då i den åldern. Hur som helst, jag har gått ifrån väldigt mycket det tankesättet med hur andra gör med sina barn eller att jämföra, det har bara naturligt blivit så ju äldre barnen blivit och ju mer perspektiv man fått. Men det är klart, ibland ställs man inför något nytt och då tänker man hur andra gör, dumt nog.

Det blev ett super kul firade hemma i alla fall och min lilleman var väldigt nöjd. Mamma Jojo var som vanligt jätte sentimental. Vid 00 satt jag vid hans sängkant när han sov och bölade 😭 Han föddes 00:09.. svårt att ta in att det redan gått 7 år. Och 7 år känns dessutom som en "stor" siffra.

Isolde steg upp tidigt och klädde på sig fint och hjälpte mig förberedda. Gabriel blev väldigt rörd när vi kom in. Och sen flög han upp av glädje.

Partners in crime. De har verkligen ett speciellt band ❤️

Sen har dagarna också gått åt att fixa här hemma. Har monterat upp alla möbler nu. Det börjar se fint ut och framför allt KLART. Jag kan leva med att saker är lite stökiga ibland (okej, jag är sjukt stökig av mig i mitt hem to be honest 😅), eller till och med lite skitigt. Jag har inställningen "lite skit i hörnen skadar ingen". Det är så i ett småbarnshem, det är bara till att gilla läget (om man vill behålla sin sanity). Men det jag får ångest över det är när det är oklart. Och det är nog för att jag har så svårt att få saker gjorda/klara, både med mitt hem och annat. Det ger mig en känsla av att bara känna mig dålig. Jag jobbar mycket på att försöka att inte känna mig dålig, jag vet att jag gör mitt bästa. Men det är en känsla som är otroligt svår att jobba bort när man har levt halva sitt liv med det tankesättet. Men jag blir bättre på det. Har betydligt mycket mer självacceptans (och därmed bättre självkänsla) nu än för ett antal år sen.

Gillar