Food & dessa dagar

Äntligen. Tyst i mitt hem. Stora barnen är iväg på en lekträff med Gabbes bästa vän och jag och Juni är själv hemma. Jag har städat och fixat lite och nu somnade Juni så jag tar en coffee-sugar break. Kaffe och en snickers. Behöver piggna till lite.

Jag har länge kämpat med att ha strikta rutiner (för mig själv) kring socker och försökt hålla mig borta från det. Jag crave sugar som ingen annan. Men så har jag kommit i kontakt med en adhd-dietist och fått lära mig SÅ mycket om adhd och relationen till mat. Så mycket har klarnat för mig och jag vet hur jag ska deal med vissa saker. Inte bara kring mitt extrema socker behov, men också mitt problem med att jag inte känner hunger så ofta. Och en rad andra grejer. Missförstå mig nu inte, jag älskar mat och det har jag alltid gjort. Min hjärna funkar bara lite annorlunda och det påverkar i mitt fall tyvärr maten, det har det gjort hela mitt liv. Det är svårt att äta om man inte är hungrig eller känner aptit, eller glömmer bort det. Minns när jag var liten hur det ständigt var en kamp för omgivningen med att få mig att äta, medan jag bara tänkte ”är de dumma i huvudet, jag är ju inte hungrig, jag äter när jag blir hungrig”.. men så kunde det det gå en hel dag utan att hungern kom. Och jag visste inget tråkigare än att behöva sitta ner och äta (så är det än idag haha). Det var i alla fall skit jobbigt hur folk var på mig om det hela min jävla uppväxt. Hemma och genom hela min skolgång blev det ett problem som de inte alls förstod sig på. Jag minns hur jag kunde få sitta i timmar vid bordet och inte fick gå tills jag ätit upp, det var plågsamt. Och i skolan blev jag kallad till skolsystern gång på gång som försökte typ övertyga mig till att jag hade ätstörningar (vilket jag aldrig haft, vilken jävla idiot hon var). Det skapar en extrem känsla av vanmakt hos ett barn att bli tvingad till saker och ting, att bli misstrodd och oförstådd. Hur som helst, jag har nu som vuxen fått hjälp och förstått varför det är så (tydligen relativt vanligt för personer med adhd) och istället lärt mig att äta på vissa tider och fått massa små tips med enkla grejer jag kan göra som är lättare att äta när hungern inte finns där, men kroppen ändå behöver näring. Och sockret har jag lärt mig att hantera, det är inte längre en ångest för mig.

Mom me. Passar på att lyssna på poddar när barnen leker ute. Mina ploppar på mina vanliga lurar har gått sönder :( Fan vad skitig spegeln är ser jag nu!

Haha det var inte alls detta jag skulle skriva om nu. Jag skulle skriva om helt andra grejer! Skulle skriva om de senaste dagarna:

Jag har, precis som alla andra, följt, läst och mått dåligt över det som händer i Ukraina nu. Fruktansvärt. Jag kan inte riktigt släppa det i tankarna. Jag tänker på folket där. Bilder av mammor med sina barn i famnen som flyr har fastnat i mitt huvud.

Sen har barnen varit sjuka IGEN. Isolde fick feber IGEN. Juni med och sist fick Gabbe. Men idag är de tack och lov friska. Jag har varit EXTREMT rastlös dessa dagar och knappt vetat vart jag ska ta vägen med mig själv inombords. Ska köra ett träningspass lite senare. Jag mår så bra av träning. Önskar bara jag hade lite bättre självdisciplin med det. Sen har jag hittat en ny podd som jag älskar, men mer om det sen för nu bara jag rabblar på.

Ska dricka mitt kaffe nu innan det blir kallt. Vi ses 😊

Gillar