För er kan jag allt

Jag var på tågstationen med Gabriel. Han har en fascination för fordon så vi kollade på tågen. Tror vi var där i två timmar och tittade på tåg efter tåg. Hans min alltså. Finns det något bättre än att se sitt barn titta med förundran för första gången på något? Vi avslutade med att äta på McDonalds. Det blev en lyckad riktigt lyckad kväll. Han var så amazed av tågen. Det gjorde bra för mig också att komma ut.

Nu har jag precis nattat honom (Isolde sov redan när vi kom hem) och han pratade sig själv till sömns om tågen. Han berättade om hur snabbt de åkte, färgerna, hur högt de lät.. när han pratade fick jag sån där intensiv känsla av att befinna mig i nuet. Hade kunnat ligga där med min lille tätt intill mig och lyssna på honom prata om tågen för alltid. Hela jag fylldes av inre ro.

Jag blir en bättre människa av att vara mamma. Mina barn är de enda jag kan skärpa mig för. Innan jag hade barn var allt så mycket svårare på det viset. Jag kan inte skärpa mig för mig själv. Jag har inte den vad ska man kalla det självdisciplinen (?) när det handlar om mig själv. Men för barnen kommer jag alltid att göra mitt bästa. För barnen kan jag även när jag inte kan.

Gillar