Första salsalektionen

Det är dags att komma ur detta mörka moln. Jag trivs inte bra här. Jag vill vara glad. Jag kan bli riktigt nere i perioder, men när jag är glad är jag den gladaste människan på jorden. Inget känns omöjligt och livsnjutaren i mig kommer fram. Det är väl en sak som ändå är positiv med att vara en känslostark person, dalarna är djupa - men topparna är höga. Så höga att det känns som jag kan nå himmeln.

Ny matta i vardagsrummet, beställd från Mio.

Vet ni vad jag har varit på - min första salsalektion! Och vet ni vad! Jag är så fucking stolt över mig själv! Adhd och instruktioner går inte ihop (det har med koncentrationen att göra). Och koordination tar lite tid för mig, mina armar och ben verkar ha ett liv för sig haha Jag är bra på att dansa vanligt och känna av musiken och rytmen (jag älskar dansa), men det är en helt annan sak med riktig dans med steg och grejer. Jag har undvikit mer eller mindre allt sånt som innebär instruktioner hela mitt liv, trots att jag egentligen vill och tycker det är kul. Men jag utmanar mig själv och skrev äntligen in mig på salsa (helt själv!). Jag gick in på kursen med huvudet högt, gjorde såklart en hel massa fel och instruktören fick visa mig lite extra - men jag orkar inte bry mig mer. Och jag hade så kul! Jag kan lära mig sånt väldigt bra (jag gick t ex på konståkning när jag var yngre och blev förvånansvärt bra på det), det är bara att jag behöver ha tydliga instruktioner och öva öva öva. Fan vad glad jag är att jag vågade!

Gillar