Glada lämningar

Idag har jag inte alls mått bra, ungarna har smittat mig. Gabriel är frisk nu, men Isolde mådde lika dåligt som jag idag.

Gabriel var så glad när jag lämnade honom på förskolan idag. Han är nästan alltid glad nu vid lämningar sen han kom tillbaka till förskolan efter sommarlovet (minus de första dagarna). Tror det beror på att han förstår mycket mer nu. Han kommer ihåg vad de gör på förskolan, allt roligt, kompisarna och han längtar tillbaka. Om han är lite orolig någon dag när han ska dit, då säger han själv "(för)skola först, leka med Dani (hans polare) och sen hämtar mamma". Det glädjer mig så mycket. Idag när jag lämnade honom skuttade han in glatt själv, vände sig om och vinkade hejdå. Vissa morgnar säger han själv att han vill gå till förskolan. För inte så längesen när jag lämnade honom blev han knäpp tyst, såg ledsen ut och ville knappt titta på mig (arg). Det är inte kul när man känner att man gör något mot sitt barns vilja.

Men det får mig också att fundera. Är det bättre kanske att vänta med inskolning till att barnen är runt 2 och förstår mer, eller är han glad nu eftersom han har blivit van sen han började när han var 1 år och 4 månader? Jag är nöjd egentligen med när han började, han har utvecklats enormt. Samtidigt vet jag inte till hundra om det beror på förskolan eller om det blivit så naturligt av utveckling. Isolde kommer börja runt 1,5 års ålder i och med att jag ska jobba igen. Gabriel har bara gått 2-3 dagar i veckan (om ens det med tanke på alla sjukdagar), vilket jag tycker är lagom och jag är så tacksam för att vi får så mycket tid ihop nu. Jag får lite dåligt samvete att Isolde kommer börja full tid direkt. Så mycket tid vi kommer att missa. Men ja, så är livet och försörja sig måste man. Men förhoppningsvis går hon på Gabriels avdelning och har lite extra trygghet på det viset där. Det ska nog gå bra :)

Förra året när han började förskolan.

Gillar