Heavy heart

Emellanåt hatar jag den känslomässiga delen av mig själv. Det känns som livet vore så mycket enklare om jag bara inte kände fullt så mycket som jag gör. Ibland vill jag inget annat än att bara stänga av. Sen vid andra tillfällen är jag tacksam för att jag kan känna och uppleva så som jag gör. Det är inte alla som kan/gör det. Jag är också tacksam för att jag har lätt att förstå andra utifrån ett känslomässigt perspektiv, jag tackar gud för den egenskapen.

Men jag vet inte vad jag ska göra av alla känslor. Ibland känns det som mitt hjärta är det tyngsta jag någonsin burit på. Som att det är så tungt och slår så hårt att det på allvar kommer att gå sönder. Hur får man denna tyngd att inte dra ner en gång på gång? Hur låter man det bara ligga där? Hur gör man för att det inte ska göra ont?

Gillar