Inappropriate & att anstränga sig

Så sjukt roligt på jobb idag! Jag och Julia skrattade så vi praktiskt taget bölade haha Jag har en sån störd grej, ibland börjar jag skratta HYSTERISKT i helt fel tillfälle. Det är alltså med andra ord väldigt inappropriate. Idag skulle jag berätta för Julia om en hemsk sak som jag hade hört typ och då började vi skratta så tårarna rann. Ju hemskare historien blev, ju mer hysteriskt skrattade vi. Stört, jag vet, men jag kan inte sluta när det kommer. Kul hade vi i alla fall.

Dominos till middag, perfekt start på fredagsmyset :)

Gud vad jag längtar att komma ur min sjukt obekväma kjol haha. Jag har börjat vänta lite med att byta om till mjukis så att jag är lite fin hemma också. För Juan. En liten stund i alla fall. Jag gjorde faktiskt det mer eller mindre alltid innan, pre-children. Men sen försvann det och det blir mycket vardag och bekvämlighet efter många år i ett förhållande. Och visst är det mysigt att vara så nära, det är tryggt. Samtidigt tycker jag att det inte får bli för mycket vardag och bekvämlighet. Jag vill inte ha det så. Man får anstränga sig lite för varandra också. Jag vill inte att han bara ska se mig som en mamma eller som en polare hemma (för så känns det när man är som bästa vänner och bor ihop). Jag vill att han ska se mig som en kvinna också. Det blir lite vad man gör det till. Juan anstränger sig också mer på sistone med att märka och uppmärksamma, so that’s a good thing. Jag behöver det från honom. Men jag försöker också att lugna mig lite och inte kräva allt för mycket

Gillar