Inga stödhjul!

Min Gabbi har lärt sig cykla! Utan stödhjul alltså! Det var hans egna intiativ. Jag ville i ärlighetens namn ha stödhjulen ett tag till, men han monterade av de själv och började cykla i vardagsrummet. Jag är lite orolig, han tittar åt typ alla håll förutom framåt.. men det har ändå gått bra och vi är ju med honom hela tiden. Idag fick han ta cykeln till och från förskolan och gissa om han var glad när han kunde cykla ute. Han skrek ut "yes yes mamma, jag kan, jag kan!!" Och strålade som solen. Och vad stolt man blir som förälder, kan inte förstå hur stora barn jag börjar få nu!

Fick en så fin teckning av Gabbe idag och ett armband som han gjort på förskolan 😃

Kan jag se tröttare ut?! 😴

Isolde är lite avis på att Gabbe har lärt sig cykla och försöker blockera bilden haha

För min egen del har dagen gått i slowmotion. Ibland känns minuterna timmar långa. Jag har svårt för att göra en och samma sak i lång tid i sträck. Emellanåt känns det plågsam, får nästan lite panik känslor av det ibland (jag inser hur knäppt det låter, men ja, så är jag). Men men, man måste adult (yes, jag använder det som ett verb) på dagen, så är livet. Bortsett från det har det gått bra och humöret är med mig!

Lite humor haha

Gillar