It’s always been us

Tänk vad lite vila kan göra. Eller det är egentligen inte vilan kanske, utan det är att ta en paus. Utrymme för en själv, för att få tänka och andas. Jag inser nu att jag faktiskt inte har mått bra den sista tiden. Jag ska förklara lite smått, för jag antar att det märks ändå...

De sista månaderna som jag var föräldraledig (var då hemma med båda barn), kände jag mig på fullt allvar precis som man gör när man är utbränd. Ingen sömn i flera års tid och två småbarn tätt. Förlusten av Nathaniel (vårt första barn) och bearbetningen av min hemska förlossning. It was a lot. Jag minns att jag bölade och skrek på Juan att jag inte pallar och att jag ska ringa min chef och börja jobba IMORGON när jag hade flera månader kvar till jobb. Jag var helt slut. Och jag var så arg på Juan. Jag kände att jag tog allt och jag kände mig ensam. Jag sörjde som en mamma gör (han sörjde självklart också, men det ÄR annorlunda för en mamma), jag fick ta tyngden av graviditeterna och de hormonella omställningarna, jag fick min kropp förstörd, jag fick ta alla tunga smällar. Och jag var med barnen 24-7 (MISSFÖRSTÅ MIG INTE - det var inget som Juan krävde, det bara blir som det blir ibland och jag har svårt att släppa kontrollen). Och ja, jag vet, en del av sakerna som jag var arg på Juan för var orättvist, men känslorna tar över i ett sånt läge och det finns dessutom andra detaljer/anledningar som jag inte kan berätta om.

Anyways, jag började jobba igen och det blev min escape (och Juan hittade sitt sätt att escape på). Både bra och dåligt. Jag har känt mig som i någon slags bubbla. I en dimma. Det låter kanske konstigt när jag skriver detta, men det är knappt så jag har kunnat tänka eller se. Jag har varken vetat ut eller in. Saker och ting blev bara värre. Jag säger bara som så att småbarnslivet är inte lätt och det påverkar allt annat i ens liv också. Hur som helst, nu har allt börjat bli lite lättare, barnen blir större och jag och Juan börjar komma tillbaka lite till våra gamla ways. Det är allt jag ever wanted. Jag ser klart igen och bubblan är spräckt :) Jag kommer skriva mer om detta, jag tycker att det är viktigt att prata om sånt som är jobbigt och som så många går genom.

Smått hemsk selfie på oss, men jag älskar den. Vi mitt i den verkliga vardagen ❤️

Gillar