Kärlek från alla håll och kanter

Juan tog barnen till svärföräldrarna idag så att jag skulle få vila i lugn och ro. Barnen såg överlyckliga ut när de kom hem och berättade entusiastiskt allt om hur det var hos farmor och farfar. Jag fylldes av sån enorm lycka över att mina barn har ett så stort trygghetsnät. De har så många vuxna som finns här för de. Så många BRA vuxna. Så olikt min egen uppväxt. Det är än idag en bitterhet för mig, även om jag har jobbat mycket och länge på att försöka släppa på den sorgen. Men vad man inte kan få, kan man i alla fall ge och mina barn har inte bara mig och Juan eller varandra, de har även andra familjemedlemmar och våra underbara vänner som finns där för de. Hur fantastiskt är inte det? Jag hoppas mina barn kommer växa upp med att känna att de aldrig är ensamma, att oavsett vad för problem så har de alltid någon de kan vända sig till som kommer finnas för de utan att döma. Jag vill att de ska växa upp med kärlek från alla håll och kanter.

Mitt huvud snurrar fortfarande. Rejält. Det känns som jag befinner mig på en väldigt svajig båt. Emellanåt känner jag sånt tryck i huvudet och är helt sinnes trött. Får smått panik över detta, mest för att jag inte riktigt vet varför jag mår så här. Jag har i alla fall spenderat dagen i soffan. Börjat kolla på Älska mig, sjukt bra! Gillar karaktärerna. Gillar hon syrran som är läkare, men har inget annat i sitt liv together. Och gillar hur de visar hur ologiska känslor kan vara. Kärlek, så fint och underbart, men samtidigt så smärtsamt ibland. Fin och uppriktig serie.

Gillar