Konsekvenser

Gabriel är en ganska snäll kille. Han kan ha mycket känslor och agera i affekt, men det är en annan sak. Det är sällan han beter sig med avsikt/medvetet illa. Men igår på hemvägen från förskolan beteende han sig hemskt och trots 110% ansträngning från min sida för att lösa konflikten på ett bra sätt, fortsatte han. Det slutade med att vi pratade med honom senare på kvällen och konsekvensen blev att han inte fick ha sin cykel idag. Vi pratade lugnt och förklarade varför. Gissa om han blev arg på MIG. Han ville inte prata med mig på hela kvällen, låg med ryggen vänd vid nattning och var fortfarande arg när han vaknade imorse. Det är nog första gången han varit så arg på mig en längre stund. Jag är ganska konsekvent av mig på det viset (men jag väljer mina strider så klart) och höll vid det vi bestämt. När han sen gick till förskolan hade han smält det till slut, han vände sig om och gav mig en puss och kram som vi alltid gör när vi säger hejdå. Men jag erkänner, det var tufft att känna att han var så arg på mig. Jag avskyr när folk blir arga på mig, när känslorna har lagt sig vill jag alltid lösa problemet direkt och att alla ska vara glada. Men jag inser att detta är en del av uppfostran, man måste sätta gränser nu när barnen blir äldre, annars får man nog små monsterungar. Han uppförde sig bra på hemvägen idag och frågade snällt nu på kvällen om han får ha cykeln imorgon igen (vilket han får nu).

Härom dagen efter ögonkontrollen. Han fick en liten bil som han försöker visa haha

Ögonkontrollen gick bra förresten. Hans styrkor har gått ner lite. Vi ska på en ny kontroll i januari och då kommer han förmodligen få byta till lägre styrkor på glasen. Vad lättad jag blir, glasögonen hjälper! Han kommer alltid ha glasögon sa hon, med så stort syn/brytningsfel försvinner det aldrig helt, men det brukar blir bättre när barnen växer. Det förvånar mig egentligen inte, nästan alla på min sida har synfel och jag är själv halvblind typ (har alltid linser, kan inte alls vara utan).

Gillar