Kräksjuka #4

I survived! Vet ni hur dåligt jag har mått?! Jag skämtar inte, men ett par gånger fick jag den där desperata panik känslan/rädslan som man får under förlossning - I will not fucking make it (ja, jag minns jag tänkte så när jag födde Gabbe och kollade mot fönstret och tänkte I WANT TO JUMP).

Anyways, fortfarande sjuk, men jag kräks inte mer i alla fall. Nu är jag bara vanligt sjuk och heeelt utslagen. Igår höll jag på att svimma varje gång jag reste mig. Idag har jag kunnat komma upp i alla fall och börjat äta lite mer. Jobbiga är att jag är illamående och får smått panik då och då att jag ska spy igen. And that was definitely not fun. Har inte varit kräksjuk sen jag var 19 (och det var rena near death experience). Sen spydde jag när jag var gravid, men det är lite annorlunda, man är ju inte sjuk samtidigt.

Well, jag ska fortsätta kurera mig och jag kanske inte orkar skriva imorgon. Gabriel är dessutom sjuk. Han säger han har ont i öronen. Men vi hörs nog snart :) Alltså det är helt sjukt, men min blogg känns som ni vet när man var liten och vill berätta allt för sin bästa vän och tänkte att man inte skulle missa minsta lilla detalj. Ja, alltså så känns bloggen för mig. Tänker alltid på allt som jag måste komma ihåg att berätta haha Nej, jag är inte high on pain killers, bara lite extra glad nu när jag inte spyr längre

Nu har alla i familjen btw varit kräksjuk, en efter en. Det värsta med att vara the last one to go är 1) att se tortyren de andra går genom och 2) knowing you’re probably next.. Okej, skrivit fyra stycken om kräksjuka, I’ll shut the fuck up nu haha Det märks att jag inte bloggat på några dagar va?

Gillar