Kvällstankar

Jag får en sån konstig känsla ibland. Som att jag inte belong. Det blir nästan som en out of body känsla. Jag vet bara inte vad jag gör på vissa platser. Jag känner att jag inte passar in. Jag känner mig annorlunda, not in a good way. Förstår ni vad jag menar? Eller låter jag bara nuts? Jag har alltid känt så emellanåt. Inte hela tiden, men emellanåt. Ibland känner jag att jag älskar allt vad som har med människor att göra och jag känner mig som ett med resten av världen. Men ibland vill jag försvinna så långt det bara går. Bara andas.

Jag vet inte, jag kanske bara tänker konstigt nu för jag känner mig låg i humöret. Det känns bara som att jag går och bär runt på så mycket inombords, saker som inte syns utåt, men som man själv vet och som får en att känna en annorlunda. Som allt med Nathaniel, bland annat. Men så är det väl för alla, I suppose. För alla har något mer eller mindre tungt inom sig, något som inte syns, men som man går runt och bär på. Något som tynger och påverkar. Ibland, när det känns som för mycket tungt inombords, då får jag den känslan av att inte tillhöra, inte passa in. Det blir liksom så skevt, en sak inombords och en annan sak utåt. Det går bara inte ihop för mig då.

En av mina favoritlåtar som jag har lyssnat på om och om i olika perioder.

Gillar