Min första bil

Satt och kollade på gamla foton med barnen och hittade bilder på min lilla Ibiza! Alltså ni anar inte hur speciell den bilen var för mig. Jag blir på riktigt ledsen när jag tänker ibland på att jag inte har kvar den.

Jag var 20-21 när jag köpte den. Jobbade extra på kvällarna (pluggade full tid då och jobbade efteråt) och lyckades spara ihop till den. Det var så stort för mig att köpa bil. Dels så älskar jag bilar och jag älskar att köra. Och dels står bilen för självständighet för mig. Jag kan inte riktigt förklara helt på vilket sätt, men det fick mig att känna mig så oberoende. Jag har alltid varit självständig och aldrig tagit hjälp av någon, så detta tror jag kändes som någon slags symbol för det. När jag är i min bil försvinner jag mentalt en stund någon annanstans. Var vet jag inte, men ni vet när man var liten och låtsades vara osynlig, jag känner mig nästan så i min bil. Borta från allt och alla och jag kan försvinna vart jag vill. Den känslan ger mig trygghet, frihet och en känsla av självständighet, hur konstigt det än låter.

Seat Ibiza Sport, helt ny när den blev min, kärlek vid första ögonkastet ❤️

Bilar har som sagt alltid varit speciellt för mig, det var en grej som jag och min pappa hade gemensamt när jag var liten. Min pappa är väldigt bilintresserade. Så många gånger vi har tvättat och fixat med hans bil. På somrarna brukade vi åka till Mercedes (där fick man free cookies) och låtsades att vi skulle köpa bil så vi kunde provköra de haha

I framtiden är drömmen att ha en BMW och så klart ska den vara svart. Idag har jag en Peugeot och jag avskyr den. Ni skulle sett som jag tog hand om min Seat, ingen fick knappt ens sitta i den haha Den jag har nu skiter jag i. Den köpte vi för att den skulle funka med barn och hund Oh well, man kan inte få allt i livet haha

Gillar