När man är den som inte är hemma med barnen

När man är den som är på jobbet och inte den som är hemma med barnen, ser man det ur ett helt annat perspektiv. Jag minns när jag var föräldraledig hur slut jag var den tiden Juan kom hem. Jag minns hur irriterad jag var på honom for no reason så fort han klev in genom dörren. Han hade ju varit på jobbet, druckit kaffe i lugn och ro, kunnat gå på toa utan publik och inte haft små monkeys som klättrat och klängt på honom hela dagen. Och tystnad - han hade inte behövt höra skrik non stop. Inte behövt känna pulsen stiga 25 ggr per dag. Jag älskade att vara hemma med barnen, men det var extremt tufft samtidigt och den där sista timmen innan Juan kom hem var plågsam (han kommer först vid 18 dessutom) MEN nu när jag tänker på det förstår jag att det inte var helt rättvis mot honom. Men han var heller inte helt rättvis mot mig när han inte förstod varför hemmet var upp och nervänt.

Nu när Juan vabbar, som idag, är det istället jag som är den som kommer hem ”utvilad” efter ”bara” jobb (ja, riktigt så är det inte, men det är lätt att man ser det så när man är en hel dag hemma med små terrorister) och han är istället den irriterade. Och jag kommer på mig själv att jag tänker ”what the fuck has he done all day?!” när jag ser hemmet. Det är så lätt och det är fort man glömmer att se det ur det andra perspektivet när det kommer till det här. För barn är underbara, men man glömmer lätt hur tufft det är att vara förälder 24-7 när man inte själv är mitt i det.

Överallt med mina två under mammaledigheten, 3,5 år. Det mest underbara, men det tuffaste ”jobb” jag någonsin haft. Vet inte om ni ser, men på den bilden på mig själv var jag så slut att jag trodde jag skulle falla ihop eller något. Men jag gick på adrenalin och ”supermamma krafterna”, jag har aldrig orkat så mycket som jag gjorde då. Och jag var så otroligt tacksam över livet och mina barn. Men jag önskar att jag hade tagit det lite lugnare, för min egen skull. Jag kände mig seriös utbränd i slutet av föräldraledigheten. Jobbet kom i rätt tid, även om jag då inte ville medge det.

Gillar