Realistiskt kan slänga sig i väggen

Jag oroar mig inför framtiden. Hur kommer allt gå och var kommer jag hamna? Kommer jag komma in på en ny "väg"? Jag tänker på alla worst case scenarios och de skrämmer mig. Att vara fast i något man inte trivs i.

Jag vet att det för det mesta är dumt att oroa sig. Jag får försöka finna någon form av tro på att saker kommer lösa sig. På att jag faktiskt har förmågan själv att påverka en del i mitt liv och att saker och ting kommer gå vägen. Förut har jag många gånger tänkt realistiskt. Tänkt genom och analyserat. Använt förnuftet istället för hjärtat. Men vet ni vad, realistiskt kan slänga sig i väggen. För det är inte det som gör att man håller hoppet uppe eller får en att sträva och ge hundra. Realistiskt motiverar inte mig i alla fall.

Så jag testar något nytt. Att tänka extremt positivt. För jag är egentligen en väldigt positiv person, innerst inne. Jag ska våga hoppas och lita på att allt ska gå bra. Jag ska våga ha mål och drömmar. Jag gjorde det förut. Jag ska våga lägga realistiskt på hyllan. Allt kommer gå bra, för det kommer jag se till.

Gillar