Samvete

Jag ligger typ i fosterställning i soffan och håller på och dö av trötthet. Eller nej, utmattning är nog ett bättre ord. Isolde vaknar vissa nätter runt 5 och när hon gör det kan jag inte somna om. Så jag är vaken då från fem. Som idag. Fuck me alltså. Barnen nattas av Juan i alla fall nu. Jag vilar, men ska lägga mig snart. Måste bara förberedda barnens och mina kläder inför imorgon.

Till en helt annan sak. Just nu går jag en utbildning på jobbet och mina arbetstider är lite senare än vad de kommer att vara sen. Jag slutar 16. Det innebär att jag hämtar Isolde ca 16:40 och Gabriel strax innan 17. På Isoldes förskola är det mycket barn kvar vid den tiden, men på Gabriels förskola är det typ bara han och någon enstaka unge från annan avdelning. Ni anar inte mitt samvete när jag hämtar honom och ser honom där själv med någon unge och pedagog som han egentligen inte känner. Jag literally springer från jobbet till bilen och till förskolan för att ta de så fort jag bara kan. Igår hade han dessutom frågat ”var är alla barnen?” och imorse när vi mös lite sa han att ”alla barnen går hem”. Det riktigt hugger i mitt hjärta. Jag vet ju hur alla barn väntar på just sin förälder och hur alla hoppas på att det är ens mamma/pappa så fort dörren öppnas. 2,5 vecka kvar nu bara sen kommer jag sluta 15. 


I brist på andra bilder får ni en gammal på mina älsklingar :)

Imorgon går vi genom gravidförsäkring på jobbat. Har ångest inför det, så fort det nämns minsta lilla om komplikationer vid graviditet kastas jag tillbaka i tankarna till när vi förlorade Nathaniel. Vill inte sitta där bland folk som pratar om allt som kan gå fel utan att själv ha upplevt det och så sitter jag där, med världens tyngsta sorg inom mig som ingen vet (bara nya kollegor där).

Gillar