Ta hjälp

Äntligen kväll! Inte för att det har varit en jobbig dag egentligen, bara att vara hemma hela dagar med sjukt barn känns av. Man längtar efter lite egentid. Juan är på träning nu och jag njuter av en lugn och tyst lägenhet. Ska strax varva ner med This Is Us. Ohh förresten, börjat kolla på Inlåst, sjuuukt bra! Så spännande, händer saker hela tiden. Men man får ge första avsnittet en chans.

Skoproblemet är löst. Lidde var en ängel och skrev till mig vilka som är bra och jag beslöt mig för att bara köra på det hon sa. Jag har insett att det finns en del saker som jag är mindre bra på och det finns en lösning på det - be om hjälp. Tänk så mycket hjälp man egentligen har runt om kring sig. Mina underbara vänner som jag alltid kan be om råd när jag själv inte vet. Juan som jag kan dela upp ansvaret med och faktiskt lämna över sådant som han faktiskt är bättre på. Vi ska börja nu med att en gång i veckan sätta oss ner och gå genom tillsammans allt som behövs fixas för att få vardagen att gå runt och sen hjälpas åt. Det gäller bara att lägga undan sin stolthet och ödmjut ta emot hjälpen. Tyvärr ligger det väldigt mycket prestige i att fixa allt som kvinna. Det är svårt att inte bli påverkad. Jag måste sluta jämföra mig med andra och sluta känna mig dålig över det, vi har alla olika förutsättningar. Jag kanske inte är bra på/har svårt för vissa grejer, men jag ger 110 % till mina barn. Det viktigast för mig är att de har det de behöver, att de hör varje dag att de är älskade och att de skrattar varje dag. Att de har en mamma som sitter på golvet och leker med de och lyssnar på de. Det är det viktigaste, inte hur fort jag viker min tvätt, hur välorganiserade mina lådor är eller om jag behöver ta hjälp för att fixa vissa saker. Så varför känns de bitarna så övervägande?

Isolde efter förskolan. Imorgon ska jag berätta för er om vad jag tycker om hennes nya avdelning.. blandade känslor.

Gillar