This fucking life

Jag börjar först nu förstå hur komplext livet egentligen är. Jag förstod redan tidigt att livet inte är enkelt, att det är tungt och gör ont emellanåt. När vi förlorade Nathaniel förstod jag dessutom att man inte ska ta något för givet, saker kan förändras på en sekund, med en enda mening. Men på något vis har jag tänkt att om man bara tar sig förbi allt det tuffa, då blir det någorlunda bra. Då kommer lugnet efter stormen. Jag inser nu att livet är så lång ifrån det som det bara går. Det är oförutsägbart. Jag älskar oförutsägbart egentligen.. samtidigt är vändningarna smärtsamma emellanåt. Rätt som det är placerar livet något man inte räknat med framför en. Vägen man har tänkt att man ska gå blir allt svårare att ta sig fram på. Och där står man.. handfallen.

Gillar