This is Us

Fortfarande feber. Var helt väck hela kvällen igår fram tills nu typ. Alvedonen har börjar verka och jag känner mig något mer klar i huvudet så jag passar på att skriva ett litet inlägg. Saknar bloggen ju!

Jag sitter och svettas som en gris här. Har typ inga nattplagg eller t-shirts kvar. Och det är kaos hemma. Mina kära man är väldigt bra på att fixa det som behövs. Han ser alltid till att jag och barnen har middag, han handlar och han fixar tvätten. Men vad det gäller städ och att få hemmet att se fint ut - not so much. Han är som en riktig snubbe på den punkten (jag har accepterat det haha). Den biten tar därför jag och jag suger på det dessutom (men jag är den i hemmet som gör nästan allt praktiskt med barnen, DET är jag BRA på). Hur som helst, när jag är sjuk eller inte har möjlighet med städet blir det därför alltid kaos. Och fy fan vad fort det samlas på. Blir sjukt stressad av det. Men Juan har lovat med att börja hjälpa mig lite med städet. Det plus barnen är faktiskt mycket, speciellt med tanke på att jag inte är den typen av person som har lätt för sånt. När vi inte har hund (hemsk tanke) kommer jag skaffa en städerska. Det är ett som är säkert.

Sjuk i min grotta, har inte ens fått upp persiennerna. Nalla gör mig sällskap i soffan (min rottis tjej).

Anyways, nog med tråkigt hushålls snack. Jag passar på att kolla på lite serier nu när jag inte är helt väck. Började kolla nu på This is Us. Shit jag bara bölar en massa när jag kollar på den. Skönt med en böl-serie när man ändå är sjuk. Har inte sett så många avsnitt än, men man får sån bra känsla av den. Familjelivet (och life in general) är tufft, men man kan inget annat än kämpa. Det finns inget annat val, inte i min värld i alla fall. Så är det.

Sorry rörig inlägg, fattar knappt vad jag har skrivit. Det låter i huvudet som en jävla tågstation eller något (av feber alltså). Har ont i öronen också. Sjukt virus

Gillar