Toppen av isberget

Människor ser oftast bara toppen av isberget. Toppen som enbart består av resultat/prestation och vad vi har. De ser inte allt som ligger under ytan. Allt som är anledningen till de där resultaten. Som är grunden till de vi är. De ser inte våra efforts. De ser inte whatever det är vi struggle med och bär på varje dag. För alla har vi någon form av inre struggle, somliga mer än andra. Våra försök i att passa in i normen, både prestationsmässigt och på andra vis, de syns inte - eller ska jag säga att de snarare kanske inte spelar någon roll?

Det är så världen är uppbyggd. Den snurrar runt på resultat. Det finns lite utrymme för individualitet. Skolor, jobb och annat är uppbyggda på standardmodeller. Har man ett annat sätt att tänka på, ett annat sätt att lära sig på, ett annat sätt att jobba på - ja, då blir det tufft. Då faller man utanför, trots att man kanske hade kunnat och haft mycket att tillföra, men på ett annat sätt. Men så är världen, allt är inrutat i små boxar och förändringar tar extremt lång tid. Skolor börjar mer och mer anpassas. Olika börjar bli mer acceptabelt. Variationer i personligheter börjar tas tillvara i vissa sammanhang allt oftare. Men förståelsen in general är långt ifrån där.

In the meantime, för min egen del och tips till er andra som kämpar på ett eller annat sätt - försöka att lära dig att inte jämföra dig själv med andra, försök att göra en individuell plan in your mind med vad det än är du vill uppnå. Och när det hugger till i hjärtat för att man känner sig missförstådd eller som att man befinner sig på en helt annan spelplan, påminn dig själv om din egna plan och dina egna förutsättningar. Alla är vi olika. Allt är möjligt om man bara tänker utanför boxen och gör det på sitt egna sätt. Ett gammalt talesätt som jag har haft med mig sen barn som har hjälpt mig att kämpa på när saker har känts omöjliga och hindren för stora - alla vägar bär till Rom (det finns fler än en väg att nå sitt mål).

Gillar