Trust is a problem

Jag somnade. Och vaknad. Hjärnan full med tankar. Jag tänker mycket på det här med tillit. Jag har skrivit om det förut, men det är en stor grej för mig som jag inte riktigt kan reda ut i min hjärna. Det låter säkert som världens klyscha. Något som var-varannan person säger. Eller så kanske vi lever i en så cynisk värld, vad vet jag. Men det här med tillit. Jag har så svårt för det. Det är svårt att förklara, men det har två sidor som motsäger sig. Personer som jag kanske borde lita på - de har jag så svårt att lita på. Jag kan vara så misstänksam och nästintill paranoid. Jag får katastroftankar och det blir en skev verklighetsuppfattning. Men sen finns det människor som jag inte borde kanske lita på, inte för att det är något fel på de, utan för att jag inte känner de - men jag litar blint med mitt allt. Det är fucking livsfarligt. Jag vet inte om det är min impulsiva sida eller om jag bara är fett jävla efterbliven. Seriöst. Jag bruka förklara det med att jag är intuitivt, att jag känner att personen går att lita på. Men jag börjar förstå hur dumt det är. Jag vill inte vara cynisk, men jo - det är så fucking dumt. Jag måste sluta med det. Jag måste lära mig att att se hela tillits-biten ur ett mer rationellt perspektivet. Det är bara svårt när man är en person där den känslomässiga sidan dominerar.

Ska försöka somna om nu! Godnatt!

Gillar