Tuff lämning

Usch vilken tuff lämning. Det händer väldigt sällan med Isolde, hon brukar vara glad vid lämningar, men idag skrek hon, grät och slängde med sina armar desperat efter mig. Det högg i mitt hjärta. Håller de henne tillräckligt i famnen nu? Tröstar de henne? De låter väl inte henne sitta ensam och gråta? Usch, fick en klump i magen. Det var inte ordinarie pedagoger som tog emot henne. Det är svårt att lämna sina barn hos andra. Att lita med sitt allra kärast, med en bit av sitt hjärta, hos främmande människor. Om en stund ska jag ringa och kolla hur allt gick.

Inte bild från idag, min älskade flicka.

Gillar