Tyngdtäcke på väg!

Sorry mitt depressing inlägg igår så här på julafton.. Julen drar upp mycket. Jag känner mig så lycklig när vi t ex firar jul med barnen, jag känner mig så complete, men på en och samma gång känner jag ett stort hål i mig. En av oss saknas. När jag blundar kan jag fortfarande känna känslan/närvaron av honom som om det var igår. Hur kan något fastna så starkt i minnet? Men det är ingen vits att tänka för mycket på det. Ibland får man låta det komma ut, men sen får man stänga av. Sorgen känns för mycket annars.

Till något annat. Vet ni vad jag beställde nyss? Ett tyngdtäcke från Cura! Man kan få ett gratis från sjukvården om man har t ex adhd, men jag pallar inte vänta så jag beställde hem ett nu på julrean. Det sägs att man sover bättre för det lugnar en. Jag har väldigt svårt att komma ner i varv på kvällen och på nätterna får jag ångest ibland. Jag brukar ta Lergigan för att varva ner och Imovane vid behov, men jag vill helst vara utan. Ska försöka skapa en kvällsrutin och det tillsammans med ett tyngdtäcke hoppas jag ska resultera i en bättre nattsömn. Jag återkommer och berättar mer om täcket sen när jag provat :)

Sjukt snygga också, ser verkligen ut som ett helt vanligt täcke.

Idag blev det en sväng ut med barnen till den nybyggda lekplatsen här nedanför. Vi mötte upp Zeina och Joline. Känns fortfarande så overkligt att ha henne här! Så himla kul! Vi var ute i över två timmar. Juan är nog fett glad att hon har flyttat hit haha han får ju mer egentid hemma. Men det är bara bra. Man behöver space och tid ifrån när man är småbarnsföräldrar. Det är lätt att man går varandra på nerverna annars. Ni med små barn - ni vet.

På hemvägen. Kallt som fan! Tur man har en sovsäck till jacka

Gillar