Vattnet gick

Godmorgon! Jag har varit rejält sjuk. Jag mår fortfarande dåligt och känner mig matt och allmänt sjuk i kroppen. Har väl åkt på något jobbigt virus. Barnen och Juan har ändå klarat sig hyfsat. Just nu mår jag lite bättre (har varit halvt medvetslös typ de andra dagarna) så jag passar på och slänger in ett litet inlägg.

Vet ni vad det är för dag idag?! Jo, idag för tre år sen gick mitt vatten strax efter åtta. Vid halv tio kom värkarna med en explosiv kraft och sen kämpade jag på fram till nio minuter efter midnatt, då kom äntligen vår älskade Gabriel efter en otroligt smärtsam och långdragen förlossning. När jag blundar kan jag minnas som om det vore igår och nästan känna den stunden när de la honom på bröstet hos mig för första gången. Hur han kändes, luktade, vad jag tänkte.. nästan som att jag är där igen. Jag minns att jag sa om och om ”jag älskar dig”, ”jag älskar han så mycket”. Jag minns hans mjuka panna mot mina läppar. Hud som sammet. Jag minns hur kopplad jag kände mig till honom. Som någon hade tagit ur en del av mitt hjärta och lagt det i min famn. Jag hade jätte ont och varje gång smärtan kändes ännu mer när de undersökte osv och jag spände mig, grät han till. Så fort jag slappnade av så lugnade han sig och låg tyst i min famn. Jag förstod där också då samspelet mellan mor och barn, och ansvaret man har.

Vet ni vad jag gjorde när mitt vatten gick. Jag ställde mig och började laga våfflor. Men det avbröts av värkar efter ett tag..


Första dygnen efter förlossning

Gillar