Vi måste bry oss om varandra

På barnens förskola finns det en pedagog som bara jobbar där då och då, hon är sjukskriven emellanåt och jobbar bara på halvtid. Utan att detta ska låta fel, men ibland får man en känsla när någon är lite annorlunda (än normen) och lite ensam. Jag pratar lite extra med henne ibland (och jag skriver inte detta för att få mig själv att låta god eller något), men jag tycker att vi människor är ansvariga för varandra. Vi finns på denna jord tillsammans och det minsta man kan göra är att bry sig om varandra. Speciellt om de som inte har det lika lätt som ”vanliga” människor.

I alla fall, idag träffade jag henne (första gången denna termin) och frågade henne hur hennes jul och nyår varit. Hennes svar literally broke my heart att höra. Hon berättade att det inte hade varit bra, att hon varit helt ensam. Sen försökte hon trösta sig själv med att säga ”men det är ingen fara, jag kan äta middag med mamma vilken annan dag som helst under året”. Jag frågade inte mer, jag blev stum typ av hennes svar. Men tänker, varför var hennes mamma inte med henne på julen? Om hon har en ensam/annorlunda dotter, vad hade possibly kunnat vara viktigare? Jag lägger aldrig judgement på föräldrar som inte är perfekta, brister ibland eller kör genvägar för att orka med. Jag är själv en sån förälder. Det har inget med kärleken för ens barn att göra och man gör annars allt för sina barn. Men jag lägger fet judgment på narcissistiska föräldrar som sätter sig själv före i lägen där det är viktigt att inte göra det. Och förälder är man hela livet, inte bara när barnen är små. Jag vet nu inte hela historien, men ja, kan inte låta bli att tänka. Hade jag vetat att hon skulle vara ensam hade jag bjudit över henne på jul/nyår. Man ska inte behöva vara ensam då. Jag blir så så ledsen av att höra sånt.

På vägen hem

Gillar