Igår blev vi klara med rensningen och idag har vi i princip sanerat hela hemmet. Föräldrarna kom så vi fick hjälp som tur det. Det var verkligen mycket att göra. Hela balkongen och trädgården var tvunget att fixas också. Men hur jag får gräset grönt, vet jag inte. Det var nog det som det var mest att gör på... Men nu är allt klart, blir bara en mini-städ på söndag kväll så allt är snyggt och rent inför fotograferingen.

Ska passa på att njuta av trädgården så länge vi bor kvar här. Men samtidigt blir det skönt att slippa den sen. En massa jobb och vi använder den inte så ofta. Det är mest balkongen som används, den använder vi nästa varje dag. På nya lägenheten finns det som tur det en inglasad balkong, men den är mycket mindre.

Både idag och igår har gått åt att packa, rensa och städa. På måndag ska vår lägenhet fotograferas för att sedan läggas ut på hemnet. Vi har faktiskt fått bort en massa. Shit så mycket skit man samlar på sig! Men det känns skönt att rensa ut allt. På den nya lägenheten ska jag ha så lite möbler som möjligt och ta med mig så lite saker som möjligt.

Känns som det kommer bli en ny start. Jag är inte naiv och tror att allt kommer hädan efter att bli bra, för jag vet nu att saker och ting händer inte bara andra. Det händer en själv. Men det känns som att jag kan påbörja en ny del av mitt liv. Ett nytt kapitel. Det är så mycket som har hänt på denna lägenheten. Och nu är det dags att gå vidare. Släppa det gamla och se fram emot det nya. Jag är inte samma person längre som jag var för inte så länge sen. Jag är en kvinna, jag är stark, jag har erfarenheter, jag är redo för nya utmaningar, jag vet vad som är viktigt för mig i livet, jag vill vidare. Och det kommer vara skönt att komma till en ny plats, där mitt "nya" äldre jag får utvecklas och där min och Juans framtid kommer att finnas.

Hur som helst, nu sitter vi i balkongen och tar ett glas vin. Njuter sista tiden av vår älskade, stora balkong och lilla trädgård (det är det enda som jag kommer att sakna med lägenheten).

Tidigare idag var jag och käkade sushi med Lidde. Fy fan va jag har saknat mina vänner. Har dragit undan mig mycket genom allt detta. Har inte känt mig som mig själv och då vill man inget annat än att isolera sig. Men man ska aldrig glömma att en barndomsvän kan ljusa upp ens dag som inte mycket annat. När allt känns obekant och fel, är det skönt med något så bekant och behagligt. Det tillför stabilitet i ens liv, när det känns allt annat än stabilt.

Min mamma är så stark, det säger faktiskt alla. Men i ensamhet om natten har jag sett hennes tårar falla.

Under sömnlösa nätter kommer jag tassande på tå. Hon vet inte att jag är där för att hjälpa henne förstå.

Lika ändlöst som strandens vågor och hennes smärta... Jag vakar över min starka mamma som alltid bär mig i sitt hjärta.

Hon bär ett leende, ett leende som hon tror döljer. Men genom Himlens dörr ser jag tårarna som följer

Min mamma försöker hantera döden för att hålla mig kvar. Men alla som känner henne vet att det är den enda möjlighet hon har.

När jag vakar över min starka mamma... genom Himlens öppna dörr försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu så som hon gjorde förr.

Men jag vet att det inte hjälper eller lättar bördorna hon bär.

Vad hon än säger... hur hon än mår. Min starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår.