I fell in love with you (minneslunden)
I lördags åkte vi till minneslunden. Har dragit mig från att åka dit. Vet inte riktigt varför. Kanske för att jag var rädd för att det skulle bli känslomässigt jobbigt. Kanske för att jag var rädd för att det skulle vara det sista nu efter den beräknade förlossningsdagen och att det skulle vara "slut". För ett slut är jag inte ens i närheten av. Ett förlorat barn kommer man aldrig över. Men ändå känns det som att det är det som förväntas av en. Det var tungt att åka dit. Bara vi närmade oss minneslunden kände jag hur fort mitt hjärta började att slå och hur tungt det blev att andas. Som att jag var rädd. Som att jag utsattes för en smärta som bara mitt hjärta kunde känna. Och väl på plats gick det inte att stoppa tårarna. Men det kändes samtidigt bra, i alla fall efter en stund. Jag kände mig så nära honom. Och rädslan över att det skulle ta slut kom jag över. För inget tog slut. I mitt hjärta finns du närmre än någonsin. Och nu vet jag var jag kan hälsa på dig och var jag kan gå när det känns som att ingen annan förstår.
Här i denna vackra minneslund är min pojke gravsatt (askan är spridd här). Jag tog bara bilder där var man får lägga blommor, för att det var andra folk där också och jag ville inte vara respektlös och fota på en kyrkogård.

