Att bli en familj

Igår efter nattning beställde vi hem sushi och satt i balkongen och pratade. Det var en rätt seriös diskussion, men på ett bra sätt. Innan man blir förälder är nog de flesta överens om hur föräldraskapet ska vara, hur man själv ska vara, hur relationen ska vara.. sen är man där, en småbarnsfamilj med allt vad det innebär och individuella utmaningar som person och familj. Man inser att det är mycket tuffare än vad man någonsin hade kunnat föreställa sig.. och man gör vad man kan.. man gör vad man kan. Man inser att saker inte alltid är per automatik happily ever after.. man kan inte skräddarsy familjelivet, istället får man anpassa sig och göra det bästa. Lära sig på vägen.

Sushi från Sushido

Vi har haft svårt att samarbeta. Jag har svårt för en del saker, struktur är av de.. det märktes gånger 25 när jag blev förälder. Det har alltid varit kämpigt, men my god när vi blev tvåbarnsföräldrar. Det är tufft nog redan att vara mamma (tror man har mamma-hjärna fram tills ungarna flytta hemifrån typ), men addera adhd hjärna på det och det har känts som någon försökt dränka en varje dag. Det har skapat så mycket frustration mellan mig och Juan, som i sin tur skapat andra problem. Men vi har jobbat på det och det går framåt. Vi hittar nya sätt, vi anpassar oss. Det är lättare nu. Juan har jobbat på att utveckla större förståelse och jag försöker att inte bli så stött om han råkar bli irriterad. Till hösten (beror på corona) kommer vi att gå en adhd-familje kurs, jag tror det kommer hjälpa oss ytterligare.

Jag kommer skriva ett inlägg inom kort om adhd i relationen/familjen som kommer att läggas ut på ADHD Vuxen :)

Gillar

Kommentarer