Att stressa sig genom livet

God kväll :) Well, mina planer sket sig idag, vilket är lite trist. Såg framemot att komma ut. Men, kul kan man ha ändå. Vin och ska laga något gott hemma. Och tjata på Juan så han balkonghänger med mig (jag älskar balkonghäng!). Vet ni, jag är helt slut för övrigt. Jag är så så trött. Inte trött som i sömnig, utan trött som i exhausted. Jag känner det i hela kroppen. Fattar inte varför egentligen (?). Vårtrötthet? Vissa blir ju extra trötta när det vänder till vår. Anyways, jag längtar efter min maj-semester snart. I need it.

Och, jag skäms lite att skriva det.. men av anledningen ovan beslöt jag mig för att jag inte ska göra högskoleprovet imorgon. Jag tvingar mig själv alltid till att göra grejer även när det hade varit bättre att ta det lite lugnt. Det är för att jag får ångest annars eftersom jag blir stressad av att ta saker i ett lugnare tempo. Jag har stressat mig genom allt i mitt liv. Så har det varit med precis allt. Jag skulle flytta hemifrån så fort jag bara kunde (okay, that part is understandable considering..), ha hela sambo-livet och perfekta hemmet till 110%, 19-20 år gammal. Efter ett halvår ville jag ha en ROTTWEILER (I love my dog, men det är SÅ dumt att skaffa hund när man är så ung och dessutom en så krävande ras, but hey, I wanted one!). Jag skulle dessutom plugga inte en, men två utbildningar på en och samma gång. Jag tröttnade på mina studentjobb och ville istället börja heltidsjobba - men inte sluta plugga. I mitt huvud gick den ekvationen ihop (in real life not so much, jag mådde hemskt). Och sen ville jag gifta mig och ha en miljon barn direkt efter varandra. När jag var föräldraledig fick jag panik över att jag inte gick framåt, så jag läste 3 extra heltidskurser. Gabriel var då nyfödd. Nu står jag för första gången STILL i mitt liv. Ett helt år. Jag ”bara” jobbar. Och är mamma. Det har varit skönt, samtidigt som det ger mig ångest. Det känns som jag alltid stressar och gör en miljon saker, men jag kommer aldrig någonstans.. 

Nu blev det ett super seriöst inlägg för en fredag haha Anyways, med det sagt har jag i alla fall lärt mig att märka av när det blir för mycket. Jag tror jag tar det lugnare nu. Jag önskar bara att jag kunde sluta ha ångest över det. Det känns som jag borde göra mer. Det kännas som att jag har mer inom mig än vad jag får ut. Det känns som jag skulle ha kommit någonvart med mina planer/drömmar/mål nu. Om jag bara hade slutat stressa fram saker och fokuserat på en sak i taget istället.. jag vet bara inte hur man gör det.

Trevlig kväll, nu ska jag beställa sushi för jag hinner inte laga mat haha

Gillar

Kommentarer