En vulkan av känslor

Känslorna bara öser över mig. Jag vet inte vad som händer. Kan PMS omvandlas till "galenskap"? In that case - I've got it! Nej men skämt å sido, tårarna bara rinner för allt. Jag känner mig känsligare än känsligast. Igår läste jag om pojken som blev biten och jag blev så ledsen och idag fick en pojke utbrott på förskolan vid lämning och igen blev jag så ledsen (gick hem med tårar och det är liksom inte ens mitt barn eller min lämning!).

Sen har jag haft så ont (får grymt ont pga det med förlossningen under tiden som jag har min mens), så hemma bölade jag och tyckte synd om mig själv (ja, wtf, det får man väl ibland?!). Det var svårt att "rycka upp mig" för smärtstillande hjälper inte och när jag väl kom hem efter att ha lämnat Gabbe så gjorde det så ont att jag kallsvettades av smärtan. Isolde sov så jag passade på att sova och det blev en 1,5 h nap för oss båda (att ligga ner är det enda som hjälper mot smärtan). Sen kändes det lite bättre, men har inte kunnat göra mycket mer än att ligga, så vi har legat i soffan och myst på golvet. Så fort jag reser mig börjar det göra ont igen. Aja, jag ska sluta gnälla nu.

Bjuder på en riktigt dålig selfie i min hemmafrisyr

Jag älskar att jag fortfarande ammar Isolde, det är så mysigt för oss båda. Jag älskar när hon ammar till sömns, somnar tryggt i min famn och vaknar tryggt på samma plats i min famn igen (hon fick ta eftermiddagsvila hos mig under tiden jag kollade på Dr Phil). Mamma är det sista hon ser när hon somnar och det första hon ser när hon vaknar. Känns som trygghet ❤️

Gillar

Kommentarer