Ett nytt litet liv

Är nyss hemkommen från Zeina. Åhh så söt hennes lille pojke är! Helt underbart söt. Jag blev förälskad. En vecka gammal. Jag hade glömt hur små spädisar är (i storlek alltså). Känns som en evighet sen man själv hade en nyfödd, samtidigt kom jag ihåg allt när jag fick hålla honom. Det som jag direkt kom ihåg och kände var hur bunden man är med ett så litet barn. Man är at service för barnen 24-7. Det är underbart, men det är också väldigt tufft. Vi mammor är starka, otroligt starka. Jag ser det ännu tydligare nu när jag får observera det utifrån. Allt vi gör och allt vi offrar. Våra kroppar, tid, ork, hälsa.. men ja - det är så värt det. Det är så fucking värt det. Jag är inte bebis sugen just nu, men jag ser framemot till när det blir dags igen en (förmodligen) sista gång. Jag orkar en gång till för att ha en till liten varelse att lära känna och älska. Barn och kärleken till de - det är livet. Att få barn is the ultimate high för mig. Det kanske låter som en klyscha, men så är det.

Den här lille pojken kommer förmodligen heta Mátisse, så fint och unikt namn. Jag ser fram emot att lära känna honom. Det är väldigt speciellt med nära vänners barn. Det är en egen kärlek i sig. Och min Zeina - jag är så stolt över henne. Hon är stark och modig. Och jag imponeras över hur hon tar saker med enkelhet och går på sin magkänsla.

Zeinas man fixade middag till alla

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229