Fuck supermamma

God kväll kära läsare :) Har varit lite jobbiga dagar nu. Igår var jag hemma med båda hela dagen. När jag säger hela så menar jag HELA dagen, 07-21. Juan höll i en föreläsning på kvällen så han jobbade över. Men bortsett från det har vi en tuff period. Gabriel är nog i den så kallade två års krisen har jag börjat inse.. (vilket humör han har nu ). Extremt jobbig fas, hade aldrig kunnat föreställa mig det. Det är en omställning för honom med Isolde också. Isolde är dessutom mer krävande nu. Så ännu en gång känns det som att det är en ny fas på g i våra liv och en omställning för oss alla. Försöker finna mig i det hela, men helt ärligt, det är tufft. Just nu är det 110 % med barnen. Eller rättare sagt, Gabriel vill ha 110 och Isolde vill ha 110.. samtidigt.. ja, ni förstår. Är igång hela dagarna och uppe i varv så jag känner hur pulsen stiger. Och jag får en känsla av att man inte räcker till ibland.

Men jag har en plan. Som det är nu har jag gjort ALLT under dagarna med barnen. Städa, diska, laga mat, tvätta, ta hand om barnen, leka, etc. Det funkade när bara Gabbe fanns i bilden, men just nu med en spädis också är det extremt svårt. Jag blir helt utmattad och barnen får inte så mycket fokus som jag tycker att de behöver. Juan fick mig att inse det när jag klagade till honom en dag över hur trött jag var och att jag kände att jag inte räckte till. Då sa han "Men alltså varför gör du allt det där? Skit i allt, det kan vi fixa till helgen, det enda du behöver tänka på när jag är på jobbet är ju ungarna". Då insåg jag hur sant det var. Tänkte så förut, men med tiden som mammaledig har jag bara tagit på mig allt mer och mer av hemmet, självmant. Det går inte att låta bli att inte bli påverkad av den där jäkla "supermamma" termen. Man försöker fixa allt själv, som att man vore övermänsklig eller något. Fuck supermamma! Jag satsar istället på att vara en lugn, harmonisk och glad människa. En mamma som får NJUTA av sina barn. Inte en sönderstressad mamma för att allt ska vara kliniskt rent. Och det är är dumt egentligen att ta på sig allt själv, för bara barnen är ett heltidsjobb och vi är faktiskt två i hemmet. Varför ska man göra mer för att man är hemma?! Hade man gjort likadant om man t ex jobbade hemifrån? Just nu känns en dag på jobbet som semester jämfört med att vara hemma med två barn. Så nu tänker jag om och anpassar mig till något som kommer få oss alla att må bättre. På dagarna är det full fokus på barnen. De behöver mig nu, Gabbe i sin två års kris och i omställningen till att bli storebror och Isolde som spädbarn. Städ och så kommer jag ta på kvällen. Juan kommer hem, får tid att umgås med barnen och jag får slappna av och fixa lite hemma. På helgen hjälps vi åt. På så vis slipper jag känna stress över alla saker jag inte hinner med under dagarna, nu när det är så mycket med barnen. Och barnen får bra och tydliga rutiner, och den uppmärksamhet som de för tillfället behöver. Efter nattning har jag egentid, då förbjuder jag mig själv till att göra något annat än att bara slappna av eller göra sånt som jag tycker är kul.


Aja, nu ska jag ta ett bubbelbad och varva ner

Vad konstigt att ha vissa kläder som jag hade under graviditeten nu, känns som något fattas haha

Gillar

Kommentarer

Mysfamiljen
Mysfamiljen,
Så sant! Jag försöker också göra allt och känner att barnen blir lidande. Trots att maken säger att jag inte ska. Va dum och envis man är ibland... och den där tvåårsperioden är jättejobbig. Sedan blir det tack och lov bättre (ett tag tills de blir tre år...). Kämpa på, du är grym!
nouw.com/mysfamiljen
JoannaO
JoannaO,
Ja, det är inte lätt alltid, man vill räcka till på alla möjliga sätt och vis. Skönt att höra att det blir bättre även om fler tuffa perioder lär komma, men så är det antar jag, går upp och ner och man får första hålla ut tack
nouw.com/joannao
IP: 82.99.3.229