Home ❤️ (småbarnsåren & relationen)

Nu kommer jag nog skriva ett alldeles för personligt inlägg igen.. men men, jag är som jag är och jag kan inte hålla mig haha

Jag vet inte var jag har varit de två sista åren. Dimman har varit alldeles för tät, jag har knappt kunnat se. Att gå från sambolivet till att bli familj var en enorm omställning, jag förstår det nu.. och småbarnslivet har varit intensivt. Jag vet att det låter sjukt, men emellanåt har jag knappt kunnat minnas mig och Juan, hur vi var innan barnen. Hur mycket jag än försökte att komma ihåg, var det som att jag försökte titta genom ett frostat glas där knappt något gått att se.

All denna tid hemma (pga corona), all denna tid med familjen och det faktum att saker flyter på lite lättare nu med något äldre barn, har fått allt att klarna lite. Och jag har den sjukaste känslan inombords.. det känns som att jag har hittat hem igen. Jag har alltid varit hemma så klart, men mentalt har det känts som att dimman har skapat någon slags bubbla där jag varken vetat ut eller in. Där jag har känt mig frånkopplad. Jag vet att jag har skrivit det förut, att bubblan var spräckt, men det var nog mer önsketänk än verklighet. Men nu.. nu känner jag det på riktigt, genom hela hjärtat och själen. Hela vårt gamla liv, allt vi hade och kände har återvänt, nästan som att vi har backat i tiden, men tagit med oss barnen och våra nya erfarenheter dit. Det känns så bra.

Jag och Juan har pratat mycket om detta och han är helt okej att jag skriver om det (och han har ju också gått genom allt på sitt sätt). Anledningen till att jag vill skriva om det är för att jag tror att det är mer än vanligt att man går genom en kris i relationen när man är mitt i småbarnsåren. Man går från det roliga lättsamma sambolivet, till småbarnslivet med sömnlösa nätter, skrikande barn och noll tid för varandra istället. Det är en tuff omställning som inte går att förbereda sig på. Man testats som människor i pressade lägen och allt kommer upp till ytan. Det är så många som går isär under småbarnsåren.. men småbarnsåren tar slut förr eller senare. Jag tror därför att vi behöver prata om det tuffa också, kanske blir det lite lättare att ta sig genom det då.

Självklart går inte allt att lösa och ibland är det bättre att gå skilda vägar (no judgement), jag skriver bara hur jag har upplevt det i vårt fall :)

Gillar

Kommentarer