Insikt kring gråtande bebis..

Många gånger har jag tänkt på första tiden med Gabriel. Han grät väldigt mycket jämfört med Isolde. Jag har haft dåligt samvete för att han grät så mycket och analyserat det om och om igen. Många sa att det var magknip/kolik och jag började själv tänka det nu i efterhand. Men innerst inne trodde jag och tror nu, att Gabriel bara var ett barn som behövde extremt mycket närhet, hade svårt att finna ro/somna och ville vara med mycket nästan helt från början. Och han blev lätt övertrött och han grät mycket. Så klart kom det utan tvekan magknip ibland, speciellt första månaden, men jag tror inte det var någon kolik. Det var gaser så som alla barn får ibland. Och jag har många gånger tänkt på om jag gjorde något fel. Många sa till mig att "lära" honom ligga själv. Men tro mig, det fick inte. Han kunde skrika hur länge som helst och slutade inte. Det var bara famnen 24-7 som gällde. Och jag förstår nu att det var just det han behövde. Jag har inga problem med att lägga ner mina barn. Jag har inga problem med att inte vagga mitt barn (tro mig, om jag kan så undviker jag det). OM de är nöjda. Men jag låter inte mitt barn skrika sig blå. De som inte har haft ett extremt närhetssökande barn, ett aktivt barn som har svårt att komma till ro/aldrig vill sova, tro mig de förstår inte hur det är. Hade jag bara haft Isolde som bara sover hela tiden och gråter minimalt - ja, då hade jag nog heller inte förstått. Men jag säger det återigen, BARN ÄR OLIKA. Och man får göra det som funkar för en. Men det jag har märkt är att det är väldigt svårt för människor (jag själv också ibland) att förstå att det många gånger inte är något fel i sig, barnet behöver närhet bara. Man vill så gärna hitta en konkret förklaring och snabb/enkel lösning, men ibland finns det bara inte. I vår kultur vill vi gärna lära barnen allt. Går det inte så är det någon annan orsak än närhet. Gärna ska de vara självständiga från stunden de ploppar ut. Sova första natten i spjälsängen själv och bara gråta för mat. Tänk vilken omställning för denna lilla individ som aldrig sett världen utan bara levt i mammas varma och trygga mage. Jesus vilka krav vi ställer på våra spädisar! Man kanske skulle satsa på att göra de trygga innan man gör de självständiga istället...

Vill bara poängtera att jag enbart uttalar mig för hur det har varit med mitt eget barn, självklart finns det barn som skriker av anledning som kolik eller annat.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229