Jag vet inte, jag tänker väl mycket på sistone varför jag aldrig riktigt känner mig nöjd. Eller nöjd är nog fel ord, för jag är så otroligt tacksam med vad livet gett mig - mina barn. Jag känner bara att jag vill ha något mer av livet för mig själv. Jag skäms nästan att skriva det, det låter som att jag är girig (jag har så mycket, hur kan jag vilja ha mer?). Men jag inser att man kan inte leva livet genom sina barn. För eller senare blir de stora och har egna liv. Och det behöver jag också ha.
Jag tror jobb-biten påverkar mig mer än jag själv inser. Jag vill inte jobba för att enbart tjäna pengar. Jag vill jobba med något jag älskar. Och jag vill uppleva mer av livet. Jag vet inte, jag kanske tänker så bara för att jag befinner mig i de så kallade tuffa småbarns åren där allt blir väldigt rutinmässigt.. I dunno. Men jag vet i alla fall att jag alltid varit en person med mycket eget för mig och helt plötsligt tappade jag bara det.
Nu ska jag försöka stänga av hjärnan och fylla den med lite extrem drama från Glamour 😊
