Känslig, men riktigt f*cking stark

Jag vet inte, men ni kanske har märkt att jag har varit nere den sista tiden. Idag vaknade jag och bara snapped out of it. Just like that. Jag bara fick den känslan att nej, nu räcker det. Innan barnen var jag deprimerad i vissa perioder. Det är inte många som vet (jag berättade inget för någon förut). Och när jag säger deprimerad så menar jag inte bara lite nere, jag menar deprimerad som i depression. Men jag gick hos psykolog, käkade antidepp och (framförallt) jag lärde mig hur jag skulle hantera mina känslor när de kommer. Emellanåt, när något händer och eftersom jag är en känslig person, känns det som att hela jag vill ge in i att känna så igen. Det är så sjukt, det är så självdestruktivt. MEN jag påminner mig om att det inte är jag längre, jag vet bättre, jag vet hur det livet är - and I ain’t going there again. Jag är inte den personen längre. Jag älskar livet, jag älskar mig själv och jag håller mig stark för mina barn. Jag har lärt mig att det är okej att känna känslor, det är okej (och normalt) att må dåligt ibland och känslor i sig är inte farliga - but handle them and snap out of it as soon as fucking possible. 

Gillar

Kommentarer