Kvinnlighet efter att man fått barn

Jag träffade på en gammal bekant när jag var på Ikea. Ni vet hur man går på Ikea med sin man/barn, man är ganska vardaglig och man är oftast mitt inne i sin roll som mamma med full fokus på att fixa det man är där för och ha koll på barnen samtidigt osv, utan någon större tanke på sig själv. Jag kunde inte låta bli att betrakta hur vacker denna dynamik är när jag såg min bekanta. Ibland behöver man se saker utifrån för att förstå och få lite mer perspektiv. Det finns inget vackrare än en mamma doing her thing. Det såg så fint ut. Mothers they glow på ett helt otroligt sätt.

Ibland när jag tänker på mig själv när jag är med barnen, känner jag min som en riktigt sunkig morsa. När jag går där i min utslitna riktigt fula tröja och byxor med minst en fläck på (man har alltid fläckar med barn). Det känns som jag måste kompensera för fullt sen och fixa till mig för att fortfarande känna känslan av att jag är kvinna, av att jag är jag. Man tappar den kvinnliga känslan när man är i sin mammaroll. Jag vet det från när jag var hemma med barnen i fyra år. All känsla av kvinnlighet flög ut genom fönstret efter graviditeterna, förlossningarna och tiden med två små hemma. Jag mådde uppriktigt dåligt av det. Jag har fått jobba mycket på att få tillbaka den känslan och det känns bra nu. Jag känner mig som mig igen (äntligen!) och jag vill aldrig någonsin glömma bort mig själv igen som jag gjorde då. Men, samtidigt har jag fått lite perspektiv och jag kanske inte behöver vara så rädd för att vara lite ”sunkig” de dagar jag är med barnen och jag varken har tid eller ork för att ens tänka på mig själv. Man kanske inte känner sig super kvinnlig direkt, MEN istället lyser man som mamma då och det är vackrare än något annat. Det räcker att bara titta på en mamma in action så förstår ni precis vad jag menar. Vi mammor måste bara fatta det själva också.

Jag under mammaledigheten. Sunkigare then ever, men lyckligare än någonsin.

Gillar

Kommentarer