Lunch & att acceptera varandras olikheter

Jag har så mycket jag vill skriva nu att jag inte vet vart jag ska börja! En massa saker som snurrar i hjärna, mitt täcke, några idéer, insikter.. Okej, vi börjar med idag. Mötte upp Juan i Limnhamn. Han jobbar där. Vi lång-lunchade och fikade. Man är så annorlunda när man är utan barn. Utan föräldrarrollen och ansvaret det för med. Man kan vara sitt vanliga knäppa, roliga, lättsamma jag. Efter vår disaster-date i våras (ska berätta om det snart, börjar smälta det), behövs stunder som dessa.

Vet ni vad jag kom att tänka på, hur människor i förhållanden alltid försöker rätta/förändra varandra. Nästan alla par jag observerat gör de mer eller mindre. Jag och Juan är väldigt lika på många sätt, men sen är vi HELT olika på andra vis. Han kan t ex tycka att jag är smått jobbig/pinsam bland folk. Jag uppfattar inte alltid t ex hur högt jag pratar och jag kan prata om precis vad som helst på offentliga platser. Helt ärligt, jag bryr mig inte ett skit om någon hör, det är ingen jag känner, så varför bry sig. Så klart försöker jag att inte vara för mycket så med Juan, men det är sjukt svårt att inte glömma bort sig, det bara blir lite som det blir ibland. Juan är motsatsen och agerar typ politiskt korrekt (säger man så?) i alla lägen när vi ute och det har jag emellanåt fått spel på. Vi är som dag och natt på den punkten. Men det som jag/vi har insett med åren är att det blir så fel när man börjar rätta varandra. Man ska inte försöka förändra varandra, utan istället ska man försöka se charmen i olikheterna hos varandra. Vi har blivit rätt bra på sistone på att acceptera vandra för de vi är som enskilda personer. Tror det är extremt viktigt. Kommer skriva mer om detta i separat inlägg.

Vi käkade sushi och sen blev det en fika på EH. Så gott!

Gillar

Kommentarer

beattriicee
beattriicee,
Men mums vad gott 😍
nouw.com/beattriicee
JoannaO
JoannaO,
Ja det var super gott 😍
nouw.com/joannao