Mardrömmar

Jag har extremt mycket mardrömmar nu. Kanske för att det börjar närma sig samma veckor som allt med Nathaniel hände. En del helt bisarra mardrömmar, men också en del ”verklig” mardrömmar. De verkliga mardrömmarna är värst. Jag drömmer att jag är på sjukhuset, samma rum som med Nathaniel, det är blod överallt och jag föder min flicka nu och hon är död. Jag håller desperat i henne och gråter till Juan ”jag tänker behålla henne, jag tänker inte lämna henne här, låt de inte ta henne”. Det är hemska plågsamma mardrömmar med sån kraftig ångest i drömmen. Det som känns så hemskt i drömmarna är att jag tänker (i drömmen alltså) precis det som jag tänkte när allt hände med Nathaniel ”kan någon väcka mig ur denna mardröm?” för att i samma stund tänka ”nej, detta är verklighet, ingen kan väcka mig ur detta” och i drömmen känns det 110% verkligt. Jag vaknar oftast upp mitt i drömmen i full panik, södergråten med värdens hjärtklappning och måste lugna mig, känna på magen, för att förstå att min flicka är kvar.

För övrigt kan jag glädja mig att vecka 16 har kommit med lite fler rörelser från min flicka. Längtar tills jag känner henne varje dag så jag kan vara lugnare.

En liten fot ❤️

Gillar

Kommentarer

AlexandraStefx
AlexandraStefx,